| Läs om SBC! |
Svenska Dagbladet, notis Vecko-Revyn, reportage Vecko-Revyn, forts reportage Aftonbladet, reportage/ Stim Svenska Dagbladet, kort omnämnande Expressen, minister och myndighet Expressen, röster på sta´n Vecko-Revyn, i vimlet Aftonbladet, 60-tal, 80-tal Expressen, reportage Aftonbladet, insändare Dagens Nyheter, skivbolag |
1979 0821 1979 0919 1979 0919 1980 0113 1980 0328 1980 0613 1980 0613 1980 0910 1980 0915 1980 1104 1980 1121 1981 0117 |
| Om dessa sidor Sammanställs av Lasse Lundeberg radiolars@musikochmedia.com radiolars.com |
LJUDMIXARNA |
 |
| Kanske sommartorka men också att det var en bra story med den lilla barfotastationen som visade sådan vilja. Det blev lite som ett osynligt kontrakt där det kändes vad journalisten skulle göra för jobb och man servade glatt med entusiastisk posering inför kamera. Skriverierna i pressen kommenterades aldrig i SBC, såvitt jag vet. Att jag inte sade något berodde dels på Jantelagen, den goda pressen var lite pinsam att ta upp och kunde tolkas som skryt. Även om jag var mycket glad över tidningarnas hyllningar så var det också obekvämt att stå i centrum. Jag skulle ju till arbetet på Radiohuset, där jag nästan aldrig tog upp SBC och journalisterna vinklade ju gärna som om stationen var en protest mot SR(!) Men det var allra mest en given inställning jag tog över därifrån, att inte kommentera vad pressen sade. Jag måste erkänna att det också kändes lite stort att inte nedlåta sig att kommentera skriverier. Nu tycker jag det var mycket dumt mot medlemmar och intresserade. Den som lyssnade på SBC ville nog veta mer, då vi var något "nytt". Det hade ju varit så enkelt att tipsa dem. Det var ett svek att tänka mer på egen bekvämlighet än lyssnarna/ programmet. En inställning jag hatade och annars undvek som pesten. (Då hade jag inte sänt över huvud taget) Vad gäller den trista vinklingen om "attack" mot SR så var folket där vana vid pressens ständiga påståenden om "STORBRÅK PÅ RADIOHUSET" och liknande. Man var van att se igenom journalisters billiga strävan efter sensation. På Radiohuset var det allmänt en mycket positiv inställning till SBC och man var mest glad över framgångarna. Mer om det på annan plats. Vi sökte aldrig (vad jag vet) publicitet men jag mottog glatt alla som ville komma och skriva. Utom vid två tilfällen. Våren 1981 (eller -82?) skulle jag vikariera på Radio Stockholm och de krävde att min röst inte fick höras i SBC. Då ringde en journalist från Expressen och ville fråga om "transfern" som han uttryckte det. Han undrade om vilka program jag skulle göra på Radio Stockholm. Jag lyckades prata ner hans entusiasm och sade som det var; jag skulle vara tekniker inte programledare. (Med några få undantag då tekniker hördes i radio) Jag lyckades stävja hans intresse och det blev ingen artikel. Till skillnad från SR/Radiohuset, vilket var en mycket allmän plats med högt i tak, så var Radio Stockholm en liten station och mer känslig. Jag bävade inför att Expressen på min första dag skulle skriva "SKANDAL AV RADIO STOCKHOLM ATT HAN INTE FÅR GÖRA SINA POPULÄRA PROGRAM" eller något. Och jag ville inte svara på någon följdfråga om huruvida jag ville köra program där, för då hade texten kunnat bli. "VARFÖR FÅR HAN INTE KÖRA PROGRAM?" eller liknande. Dessutom brukar journalister först höja "nya" personer till skyarna, och när det är gammalt utnyttja människan i konfliktskriverier. För att sälja lösnummer. Den andra gången jag nobbade var när något kunde påverka de stationer som sände mycket musik och en journalist från Rapport ringde och ville ha bilder på ett gäng glada popradioentusiaster i studion. På den tiden var vi lite ledsna efter alla mothugg, dessutom sändes många av våra program utifrån Järva och det var bara jag hemma i studion, så jag skickade journalisten vidare till Disco 91. |
| Har du klipp? E-posta gärna mig / Lasse |