| Kort historik |
| Det började med att Wallenberg ville bygga en badort. Därtill med snabb kommunikation. Det var i början av 1890-talet så järnväg var det spännande alternativ vilket trumfade sjöväg. Därför byggdes Saltsjöbanan så att badorten Saltsjöbaden kunde byggas. Därför hänger Saltsjöbaden och Saltsjöbanan för alltid ihop. Få samhällen har byggts efter var räls går fram, och få järnvägar har byggts efter var visionärer ser lockande platser att bygga hotell och villor. Därför var även godstrafik i många decenier en viktig del. Motorväg till Saltsjöbaden kom 1973. Innan dess var alternativen en smal slingrande landsväg och sjövägen. Men banan byggdes mest för passagerare och en innovation för Sverige var att bygga perronger i höjd med vagnsgolv. Det är bara tunnelbanan, 1950, och Arlandabanan, 1999, som upprepat det, hitills. Framåtanda och kreativt tänkande har präglat både Saltjöbaden och Saltsjöbanan. Vagnarna under åren 1913-76 hade automatik som tände innerbelysning när man passerade genom banans tre tunnlar. Man var också först med automatik som fäller bommar när tåg ankommer. Även först i Europa med linjeblockering, vilket t.ex. innebär att skifta järnvägssignaler till rött när tåg finns i närheten. Samt möjlighet för trafikledning att se tågens position, att fjärrkontrollera växlar, signaler, bommar, m.m. Saltsjöbanan var också tidig med radiokommunikation. Tunneln vid Stadsgården var förr Sveriges längsta och ett stycke ingenjörskonst då den är byggd som kurva under stigning. Däremot var man sen med ATC, vilket stoppar tåg som kör mot rött, m.m. Elektrifiering infördes 1913 med specialbyggda motorvagnar från Asea. (Dock var Djursholmsbanan först med elektrisk spårvagn 1895) I och med vagnbytet 1976 byttes signalsystem, sänktes driftspänning m.m. Med den nya vagnparken utökades turtätheten till 20-minuterstrafik på vardagar. Restid är ca 30 minuter. Det innebär tre tåg på huvudbanan. Dessutom har hastighet, antal stopp och resenärer ökat, så Saltsjöbanan har förbättras. |
| Rullande materiel |
| Banan byggdes 1892 då den förhärskande drivkraften var ånglok. Man hade tre från början och utökade till åtta. Godsvagnarna gick även i trafik på andra banor via Stadsgården. På bilder från den tiden består tågen oftast av ånglok, en täckt godsvagn och en personvagn. Några detaljer 1893-1913. Antal personvagnar var från början nio vilket senare utökades till 14. De hade öppna vestibuler vilka i och med elektrifierningen byggdes in på sju vagnar och försågs med förarhytt, varfter de kallades manövervagnar. Övriga sju personvagnar såldes då. Därför i och med elektrifieringen 1913 införskaffades åtta motorvagnar och tre kombinerade person- och bagagevagnar, med förarhytt. Då behövde inte heller godsvagn ingå i persontågen. Senare tillkom två manövervagnar och tre föll ifrån. Detaljer 1913-76. I stort sett rullade åtta motor- och 12 manövervagnar från 1913 till -76. Då ersatte nuvarande 30 vagnar, hälften motor- och resten manövervagnar. De byggdes 1975 och -76, var ritade för tunnelbanan, men byggdes om för Saltsjöbanan där de flesta passagerare reser längre sträcka. Antal dörrar minskades och antal sittplatser utökades. Ändå har man i de nya vagnarna kortare avstånd till dörrar och större vestibuler. Detaljer 1976-nu. © Lasse Lundeberg |
| Banan |
| Första provisoriska slutstation i Stockholm var Tegelviken vid Fåfängan, men snart blev tunneln till den viktiga station Stadsgården klar, med huvudkontoret vakandes ovanför. Från kajen anslöt ångbåt till Karl den XII:s torg. 1936 flyttades stockholmsstationen till nuvarande Slussen. Ångbåtsanslutning fanns i början vid Lännerstasund och banans östra ände, Dalaröbryggan, vilken stängdes i slutet av 60-talet då Saltsjöbaden blev slutpunkt. Men redan från början var stationen med sin placering vid Grand Hotel den prestigefyllda destinationen. Stationen har flyttats och byggts om några gånger under åren, senast förra året. Ett "grusspår" utgick från början strax väster om nuvarande Östervik och ett annat industrispår gick förr från Neglinge till vattnet vid Baggensudden. Grenbanan, Igelboda - Solsidan, byggdes 1913. Där har senare stationer två stationer tillkommit. |