| Mitt framför fönstret fanns veven. Det var den man körde med. Genom att ställa den i olika lägen, bestämdes vilken spänning som skickades till motorerna. Det fanns 12 körlägen. Avståndet mellan sju och åtta var större. Motorerna i var seriekopplade i de sju lägsta lägena. Då gick samma höga ström igenom alla motorer, vilket behövs för start. Här var det viktigt att föraren kollade ampere-(ström-) mätaren för vid start drog motorvagnen mest ström med risk för att säkringen löste ut. Men även om ens egen säkring klarade sig så kan fler tåg som startar samtidigt göra strömmen för hög för linjematningen, vilket kan innebära att spänningen sjunker på banan eller stängs av helt. Här kan separerade tidtabeller och radiokontakt hjälpa. Ovanför läge åtta var motorerna paralellkopplade, då fick de högre spänning, vilket får dem att snurra fortare, men med mindre ström. Till höger om veven placerades környckeln. Ett blänkande verktyg stor som en skiftnyckel. Den vred en fyrkantig metallstav som bestämde körriktning. När man ställde nyckeln i "FRAM" eller "BACK", så gick den inte att ta loss. Då var också dödmansgreppet inkopplat. Det satt högst upp på veven, en stor svart backelitknapp som måste hållas ned för att koppla ström till motorerna. Släpptes knappen upp, så slutade motorerna dra och nödbromsen gick efter sju sekunder. Föraren släppte upp dödmansgreppet vid nedkoppling, då han drog veven tillbaks till "UT"-läget. Bakom veven satt fyra svarta knappar, märkta "SANDNING", "URKOPPLING", "INKOPPLING", och "HVISSLA". I vagnarnas yttre hörn fanns behållare för sand, vilken kunde släppas ut framför hjulen vid nödbroms eller vid spårhalka. Minns jag rätt var Inkoppling och Urkoppling bortkopplade, men de lär ha varit för att koppla in pulten som fjärrkontroll av alla motorer i tåget. Man kan förmoda att alla andra pulter då blockerades. Ovanför hjulen, under dörrarna, låg en bambustav, som användes till att trycka upp strömavtagaren, tills kompressorn (som startade om huvudbrytaren var på) kunde ta över och hålla bygeln uppe. Jag minns läskiga knivströmställare i skåp i motorvagnarna. Metallen låg öppen, så det gällde för personalen att ha säker hand. Brytarna satt i huvudhöjd, tror de var för värme. Den kunde det vara riktigt bra drag i. I vagnsändarna fanns också en stor ratt/vev monterad lodrätt. Det var en mekanisk broms. Normalt stod man och körde Saltsjöbanan, men det fanns fällstol monterad i de vagnar som hade separat förarhytt, typ 15-20. Ibland kunde man se förare använda lös fällstol för de andra. Vi minns att Saltsjöbanans vagnar hade förarfönstret svagt lutande med en utbyggnad nedtill. Innanför utbyggnaden rymdes mätarna och värmeelement för att värma rutan. Men på gamla foton är förarfönstret lika plant som andra rutor. Då kan man också urskilja veven och de fyra tryckknapparna där inne. Inte ser det ut att finnas någon vindrutetorkare heller. Text © Copyright 2003 Lars Lundeberg |
 |
 |
| Mina minnen av förahytten, del 2 |
 |
| Högst upp i förarfönstret satt den luftdrivna vindrutetorkaren. Den manövrerades till höger om fönstret med en stor "TILL" - "FRÅN"- knapp och en ratt märkt "FORT - SAKTA". Under fanns det svarta handtaget för bromsarna. De trycktes med starka fjädrar in från sidorna mot hjulen, på samma yta som låg an mot rälsen. Drogs handtaget åt vänster lossades bromsarna genom att luft pressade bromsblock och fjädrar ifrån hjulen. Drog man till höger släpptes luft ut och bromsarna tog när trycket sjönk i bromsledningen som gick till alla bromsar och alla bromshandtag i hela tåget. Trycket i bromsledningen kunde avläsas på en av visarna på luftmätaren. Den andra visade lufttryck i den stora behållare där luft togs ifrån för att kunna lossa bromsar. När trycket i behållaren sjönk under ett visst värde, vilket kunde avläsas på den andra mätaren, startade den ljudliga kompressorn. Bredvid bromshantaget satt en liten spak för hvisslan, som det stavades. Den var likaså luftdriven. På sidan om fönstrets övre del satt en stor grå låda. Det var radion. En svanhals stack ut och höll mikrofonen, vilken också användes till högtalarna i kupeerna. Under satt en bräda med omkopplare för strålkastare, innerbelysning och värme. I träslöjden byggde jag en identisk bräda med likadana omkopplare och uttag. |
 |
| (Solkorset slutade Asea använda på 30-talet när Hitler tagit upp det. Pulten är tillverkad 1912) |