| När det svenska radiomonopolet diskuteras, är det alltid ur ett par snäva synvinklar. Här framför jag egna analyser. De är självklart inte avsedda ge hela, och enda, bilden. Men de kan tjäna att ge nya tankar för att öka helhetsintrycket av vad som hände och händer igen. Symptomatiskt för det svenskla offentliga samtalet är att endast en verklighetsuppfattning åt gången får finnas. Många blir därför förvirrade och osäkra inför nya idéer. En av de starkaste redskapen för denna likriktning är public service. Först när Rapport och Dagens eko sagt något, blir det sant. Därför krävs att den svenska radiohistorien inte bara skrivs av segrarna, utan att även icke etablerade synpunkter kan spridas. I mitten av 1920-talet började radiointresserade starta egna stationer i Sverige. De etablerade stoppade de fria stationerna och startade Radiotjänst för att ta kontroll över de nya radiolyssnarna. Från att radio gjordes för sin egen och lyssnarnas skull utnyttjades den nu som ett redskap för de stora att behålla makt. Och programmen blev tristare. Sent 50-tal och tidigt 60-tal började radiointresserade starta egna stationer, som t.ex. Radio Nord och Syd. De etablerade stoppade de fria stationerna och startade Melodiradion för att ta kontroll över lyssnarna. Från att radio gjordes för sin egen skull utnyttjades den nu som ett redskap för de stora att behålla makt. Och programmen blev tristare. I mitten av 70-talet började radiointresserade i Stockholm sända piratradio med svaga FM-sändare. De etablerade försökte stoppa de fria stationerna och som en tillfällighet startade efter en tid liknande program i SR. I slutet av 70-talet började radiointresserade starta egna stationer i den nya Närradion. T.ex. SBC-Ljudmixarna. De etablerade stoppade de fria stationerna och startade program i närradio och SR för att ta kontroll över lyssnarna. Från att radio gjordes för sin egen skull utnyttjades den nu som ett redskap för de stora att behålla makt. Och programmen blev tristare. 1986 började radiointresserade starta egna stationer, t.ex. SAF Radio och City 103. De etablerade tog med hjälp av lobbyingföretag kontroll över stationerna, för att hålla kontroll över lyssnarna. Från att radio gjordes för sin egen skull utnyttjades den nu som ett redskap för de stora att behålla makt. Och programmen blev med tiden tristare. 1993 började radiointresserade starta egna stationer i den nya Privata lokalradion, PLR. De etablerade tog kontroll över stationerna för att ha kontroll över lyssnarna. Från att radio gjordes för sin egen skull utnyttjades den nu som ett redskap för de stora att behålla makt. Och programmen blev tristare. 2008 ska politikerna ytterligare stärka de storas grepp om närradio och PLR. Fria aktörer ska få svårare att skapa program för lyssnarnas skull. |
| Anledningen till att etablerade tar kontroll över radio är ibland att eliminera konkurrens. Då drivs de övertagna stationerna endast för att uppehålla plats i etern så att andra inte kommer åt. Låga lyssnarsiffror och lite allmänt intresse för verksamheten är då en fördel. Som personal anställs de slöaste jasägarna utan egna idéer. De får här höga löner och förmånliga anställningsförhållanden för att lungt sitta kvar. Den övergripande idén är lugn och frånvaro av irriterande radioinitiativ. Det är en fördel om intelligenta och seriöst intresserade tappar vilja att medverka. Deras fokus, radio och lyssnaren, kan komma på kollisionskurs med de etablerades fokus, att behålla makt. Detta är strukturer som stärks i monopol även om inblandade på olika nivåer försöker vara kreativa. Ibland finns motiv att använda radio för att påverka folk. Inte heller då är lyssnarnas bästa eller radio i sig målet. Agendan kan vara att få lyssnarna att rösta på visst sätt eller köpa vissa varor. Då används enkla tricks för att höja lyssning i vissa grupper. Om detta görs utan äkta konstnärlig vilja blir resultatet tillgjort. Då syftet inte är äkta kärlek till radio klarar inte aktörerna att använda sina sinnen. Istället tillgrips marknadsundersökningar, vilket då upphöjs till dygd. En annan agenda är att göra pengar genom att sälja ut reklamtid. Då krävs att radioapparaten står på länge, men sändningarna behöver inte locka. Man kan muta lyssnarna genom att anordna tävlingar där ledtrådar ges sporadiskt under många timmar. Det är enklare än att göra intressanta program. Då radion därför bara står på som skval tvingas reklamen anpassa sig och skrika ut enfaldiga budskap för att nå in i ointresserade hjärnor. Det blir radio ingen vill höra. När radio inte görs för sin egen skull, utan som följd av andra motiv, blir den trist. Begreppet "radio" har under långa tider gett känsla av tristess och livlöshet. (T.ex. under tidigt 70-tal) Men med entusiasters kärlek till program och sändning, (t.ex. 1961 och 1979) har "radio" kommit att innebära något som sprudlar av liv och som fångar i första hand ungdomens öra. Därför är det av yttersta vikt för etablerade ekonomiska och politiska maktstrukturer, att stoppa för dem okontrollerade uttryck eller ta kontroll. Historien upprepar sig. I Sverige finns ett mycket snävt utrymme för vad som för tillfället får sägas och inte sägas. Den "politiska korrektheten". Det handlar om att behålla makt. För många som vill göra karriär är det lockande och lönande att tjäna de storas maktintressen. Och programmen blir tristare. För att konstnärliga uttryck, intellektuell utveckling och moralisk mognad ska blomstra krävs individers egen kraft för verkets, i detta fall radions, skull. Del 1 Ordet |
| Text under utveckling... |
| DET SVENSKA RADIOMONOPOLET . Av Lars Lundeberg . FÖRORD |