| DET SVENSKA RADIOMONOPOLET . Av Lars Lundeberg . Del 4 FRI RADIO FÖRBJUDS |
| På 20-talet fanns i Sverige en handfull fria stationer som sände tal och musik riktat till allmänheten. Deras historia är nästan helt okänd. Segraren skriver historien, så nästan all beskriving börjar med Radiotjänst och monopolet. Därför är skälet till och alla turerna kring monopolbildningen oklar. Men klart är att de fria stationerna förbjöds. Dock hade inte Telegrafverket kommit upp i fart så den första tiden hyrde verket sändartid på de frias stationer för utsändning av Radiotjänsts program. När Telegrafverket fått igång sändare flyttades Radiotjänst dit och de fria fick stänga helt. Här skedde också en centralisering. Vad gäller programfilosofi kan det antas att de fria, om än amatörmässiga, i folklig stil riktade sig direkt till lyssnarna och Radiotjänst upplevde sig som Överhetens röst till undersåtarna. Hela den grundläggande radiofilosofin och den yttre stilen lämnade här det folkiga och blev Överhetens röst. Den nya formen för Ordet hade tämjts. Mycket sannolikt är att de stora tidningarna kände sin ställning hotad. Men var det av kommersiella skäl, eller av rädsla att förlora problemformuleringsprivilegiet? Att tidningarna idkade lobbying emot politikerna för att påverka lagstiftning är troligt men vem skulle berätta den delen av historien? Mycket anmärkningsvärt är att Radiotjänst inte fick producera nyheter. Det gjorde tidningarna åt Radiotjänst. Mer om det senare. Men även fria som sände utanför rundradiobanden förbjöds att prata fritt. Mer om det i nästa del. |
| Text under utveckling... |