| DET SVENSKA RADIOMONOPOLET . Av Lars Lundeberg . Del 6 RADIOTJÄNST |
| Text under utveckling.... |
| Så med de fria stationerna förbjudna, med radioamatörerna förhindrade att sända något som liknade rundradio, bildades ersättningen: Radiotjänst. Det fria Ordet skulle bli tamboskap och svensk radiokulur av hävd urtrist... Radiotjänst tycks inte ha bildats utifrån en önskan att ge Sverige radio av högsta klass. Nej tvärtom var det en vingklippt skapelse som till synes kom till för att stora intressen skulle slippa irriterande fri radio. Det finns några märkliga omständigheter kring Radiotjänst konstitution som mig veterligen inte diskuterats öppet. - Var det verkligen frågor om rikets säkerhet och folkhemmet som avgjorde? Vid 20-talet var dessa frågor inte aktuella. Tvärtom var Sverige, och hela västvärlden, mindre centraliserat och mer av marknadsekonomi. Alla trodde på evig fred och individens frihet under ansvar. Men ska turerna kring Radiotjänst sökas efter mallen hur en marknadsekonomi med otillräcklig konkurrenslagstiftning brukar formas, så dyker snart tanken upp att de då stora och starka inom området daglig kontakt med folket, alltså tidningarna, kan ha önskat snöpa en kommande konkurrent och lyckats lobba mot lagstiftare. Åtminstone en tidning hade varit med i projekt att sända radio, så intresse fanns. - Varför fick radions störste konkurrent, tidningarna, vara med och äga Radiotjänst? Tidningsutgivareföreningen, TU, satt med i styrelsen för landets officiella radiostation, senare SR, i många decennier. - Varför förbjöds Radiotjänst att göra nyheter? Radiotjänst förbjöds att göra nyheter.(!) Men däremot ålades stationen att sända ut nyheter producerade av tidningarna, i form av TT, Tidningarnas telegrambyrå. Nyheterna skrevs och lästes upp av TT-folk i egna lokaler, på fasta tider. Dessutom sattes sändningstiden till kvällstid. För att inte konkurrera med morgontidningarna och "kvälls"-tidningarna som kom på eftermiddagen. Radions allra bästa möjlighet; nyheter, förbjöds. Det var först 1937 som Radiotjänst startade ett program som handlade om aktuella händelser. Sändningen inleddes med TT-nyheter och sedan |
| kom fördjupningar under den passande titeln: Dagens Eko. Inte riktigt nyheter. (Kanske döptes Sveriges Radios första nyhetsprogram för TV i samma anda: Aktuellt. Det var först 1969 SR fräckt vågade döpa ett nyhetsprogram till det passande: Rapport) - Varför inte reklam? Mot bakgrund av att Radiotjänst bildades för andra intressen än att göra bra radio, kan det inte ha varit reklamens störande inverkan i program och än mindre frågor om oberoende som gjorde att reklam förbjöds i radio. Reklamtidningar (Radiotjänsts ägare hade reklam som en mycket stor del i sin ekonomi) påverkade att reklam inte fick finnas i Radiotjänst. Var detta för tidningars kommersiella vinning eller för att minska den självständighet som i bästa fall kan följa med direkt tillgång till reklampengar? Företaget fick inte heller direkt tillgång till licensavgifterna. Man fick en tredejdel. Radiotjänst tilläts inte få den självständighet tidningar hade, så tal om reklamberoende faller platt. - Varför inte statligt verk? Om det skulle vara nationens officiella radio så vore statligt verk passande. Klara regler och öppna papper på vem som bestämmer vad. Då finns tranparens i form av mötesprotokoll, rutiner för tillsättningar, avsättningar, stora satsningar m.m. Då finns också klar linje från folkvalda till program. Idag anförs denna modell som "osjälvständighet". Men hur kunde beroende av tidningsaktiebolag vara bättre? Nu satt i styrelsen diverse intressegrupper, utom för lyssnarna, och då kommer nästa fråga: Bildades Radiotjänst som aktiebolag för att vissa intressegrupper skulle kunna styra, utan insyn? I ett aktiebolag finns fler möjligheter att hemlighålla. Det är ofta svårt att följa exakt hur, och varför, beslut tas. Tanken är att aktiebolag ska stärkas genom suveränitet. Men här hade ju ägarna andra intressen än radio. Det framstår hur Radiotjänst inte bildades över fröjden att göra radio, för lyssnarna. Radion blev underdånig oäkting åt helt andra intressen. Tragiskt nog förbjöds ända från start de som ville göra radio för radions skull. (Vilket rentav skrevs tydligt i den senare Närradiolagen) Därför är svensk radio av hävd urtrist. Den känns mest lockande för dem som önskar tillhöra etablissemanget. De gör radio uppåt i pyramiden. Inte utåt åt lyssnaren. Undantag finns, ofta misstag eller icke reguljära insatser. |