| radiolars.com MUSIK TEXT UNDER UTVECKLING Lyssna till texten läst från FMM-sändning 10 maj -08 Hemkommen från skolan i Saltsjöbaden brukade jag leva ut känslorna med musik. Först rensa huvudet med något snabbt och enkelt för att sedan bygga musikupplevelsen med mer intensiv och dramatisk musik till kresendo, för att sedan varva ned, byta känsla osv. Det handlade då att lägga passande låtar efter varann, genom att leta fram rätt låt på band eller skiva. Det kunde ibland vara frusterande att spola band för att snabbt hitta en eftersökt låt, innan tystnaden ändrat stämningen. Detta sätt att bygga en, två,... timmalånga musiksvep blev intressantare sedan jag byggt en mixer och kunde arbeta med själva övergångarna mellan låtarna. Från att bara lägga låtar i harmoni blev själva övergången viktig. Jag började göra jinglar med huvudsyfte att som bryggor väva ihop låtar med olika stil. Olika jinglar för att passa olika musiktyper, och för att snyggare växla mellan musikstilar. Jag gjorde även en del jinglar som kunde stå för sig själva men de var alltid tänkta att komma i direkt anslutning till vissa låttyper, så det började och slutade med tanke på låtar före och efter. Jag var blyg för att prata men kände att det fanns mycket att göra med rösten för att hjälpa till med byggandet av musiksvep. Orden kunde vara titel, artist, klockan, temp, osv men tonläge och rytm var utifrån hela ljudintrycket. Så jag började känna på att låta rösten göra vad jinglarna gjorde, och ibland använda bägge. Ibland för att smeta ut och minska abrupta övergångar och ibland för att skapa spänning. Precis som jazzen svänger när den ligger lite fel och exakt harmoni säger något annat. Men fortfarande var musiksvepet viktigast så när två låtar passade efter varann, var det roligare att köra så. De första åren var det roligt att köra så snyggt som möjligt och göra övergångarna omärkliga men med tiden blev dissonans och överraskning också intressant. Flera år senare kom "takt-i-takt"mixningar, eller "BPM-mix". Detta var högintressant. Jag hade, och har än idag, mycket stor respekt för de som kör så och önskar jag lärt mig. Men jag hade redan utvecklat stilar utan ren taktmix och fick aldrig motivation att lära det "nya". (På gamla Radiotjänst spelades program in på 3 minuters lack, varför teknikern körde takt-i-taktmix för t.ex. talradio) Till saken kanske hör att de bandspelare och grammofoner jag hade tillgång till aldrig gav möjlighet att justera hastighet. Men i "min" radiostil var taktsinne av oerhörd vikt. Där klipper man mellan element och utgår i allra högsta grad från takt i musik. För SR gjorde jag ett par musikmixar för P2. Att blanda helt olika musikstilar, utan jinglar eller tal, och få det sänt som egna program i Musikradion var kändes stort. Givetvis provade jag även att säga saker med innehåll. Dels utifrån känslor musiken gav dels det radiotypiska "här-och-nu" konceptet, samt lite absurd humor. Men rent talinnehåll blev aldrig lika intressant som stämningarna i helheten. Jag brukade studera folk som lyssnade, rättare sagt, hade radio eller musik på i bakgrunden. Det känsloutbyte som sker i det omedvetna var mycket fascinerande och en form av direktkontakt med folks inre. Till skillnad från det yttre "intellektuella" pratet som filtreras av logik. Att välja musik för specifika målgrupper får jag skriva om separat. LÅTARNA PÅVERKADES En mycket stor anledning att dessa mixar ständigt var roliga att göra var hur uppfattningen av enskilda låtar starkt påverkades av de övriga ljudelementen. Så ofta hör man folk säga vad de tycker om specifika låtar men detta beror även på hur de presenteras. Även ljudkomprimering gör stor skillnad. Jag byggde "overrider" och enkla kompressorer men utvecklade detta först långt senare. Det kan inte nog understrykas hur mycket vår känsla för musikstycken färgas av omgivinade element i ljudmixen. Förutom givetvis av det brukar tänka på; vad musikstycket mer intellektuellt får oss att medvetet tänka på. Med SBC före och under närradion provade jag även talinnehåll i form av direktrapporter från stan, lyssnare i telefon, brevläsning m.m. Här fick givetvis omgivande musik, mest efterföljande stycke, anpassas till stämningarna i talet. Så långt produktion av enstaka program på upp till tre-fyra timmar. Då producerade jag alltid under sändning och kände mig fram hela tiden. Som en långfilm kräver tittarens uppmärksamhet i timmar var dessa musiksvep egentligen designade för lyssning från början till slut. FORMATTÄNKANDE Iden som hägrade och blev starkare under åren var att kunna gå vidare från isolerade två timmarspass och bygga en kanal, helst dygnet runt. Då skulle lyssnaren behandla radion som en lysknapp där man när som helst kunde ha tänt i perioder efter stundens ingivelse. Här blev kanalens samlade musikval viktigare eftersom tänkandet också innebar att lyssnaren kunde välja andra kanaler. Från att ta med lyssnaren på ett musiksvep blev tanken att erbjuda en viss stämning som kunde konsumeras vid behov. Under mina Fri-radio-tirader i början av 80-talet brukade jag likna detta vid en affärsgata där man när som helst kan välja typ av butik. Här justerades idén om en lyssnare som följde en konstärs/hantverkares skapelse till att lyssnaren valde den service som bästa passade. Dock är detta är ingen avgörande skillnad. Producentens allmäna inställning betyder mer. Så i början av 80-talet formades tanken att lägga musikresorna åt sidan och fundera på vilka låtar som för tillfället stämde med ett format. Istället för att lägga en specifik sändning lades låtar i ett format. Hitills hade jag prioriterat "Här-och-nu" upplevelse men började nu tänka över dygnet. Då dök tanken upp att folk på morgonen hade mindre tid varför de viktigaste låtarna då borde återkomma oftare. En idé var att anlägga ett matematiskt schema över hur ofta låtar skulle spelas. Detta var en "ny" tanke då musikupplevelsen hitills varit allenarådande. Dock hade aktuella låtar återkommit i fler sändningar. Hur låtarna passade sinsemellan ville jag behålla men underordna. Här samverkar fler faktorer. Hur länge lyssnaren finns under ett visst pass. Unga vill höra få titlar upprepas ofta, äldre vill ha mer variation. Med ett större bibliotek kunde mer hänsyn tas till hur hur låtar passar ihop. Lugna låtar är mer känsliga för övergångar osv. Det finns mycket mer att säga om formattänkande men tanken på lägga låtar i olika högar hade bara funnits i att de för tillfället bästa låtarna brukade ligga längst fram i skivbacken, (vilken man ständigt bläddrade i under sändning) ett embryo till formattänkande. Men här framstod "carts" (spotkassetter) som en underbar lösning då de är designade att kunna läggas i högar utan att halka av varann. (På en amerikansk station hade de byggt trähyllor där cartsen låg på hög så att hela högen åkte ned ett hack när man drog ut den understa. En underbar visualisering av begreppet "Music Rotation"!) Med carts märkde jag med färger efter hur de lät och i högar efter hur ofta de borde spelas. Liten hög för aktuella hits, (så de återkom ofta) större för äldre låtar, osv, osv. Dessutom en "formatklocka" där man i timmen kunde ha schema för vilke kategori som skulle komma härnäst. Man kunde här ta hänsyn till både musikstil och rotation i formatet. Detta framtvingade matematiska tänkade kändes lite främmande som kontrast till den rena musikupplevelse jag följt så länge. Det ställde större krav på att kunna göra snygga övergångar med låtar som inte passade så bra, men det var bara roligt. DATORSTÖD Dator för att lägga format tänkte jag mig som att ändra inkommande parametrar och datorn sedan spelade så ända tills nya justeringar gjordes. Därför var det en överraskning när jag 1988 kollade in Selector och såg att den lägger en timme åt gången. Den gör alla sina beräkningar på nytt för varje timme. I praktiken är skillnaden inte så jättestor men det var roligt att Selector designats mer efter den gamla iden om musiksvep än efter tanken på en evighetsmaskin. (Så som idén med carts i olka högar är) TEXT UNDER UTVECKLING......... |